Chock!
I fredags fick jag för mig att ställa mig på vågen. Om man säger så här... nog för jag mådde dåligt över allt möjligt innan... det blev ju inte alls bättre efter en par sekunder på den älskade viktmätaren! Är fortfarande i chocktillstånd! Så nu har jag inte bara ångest över jobb och skola.... Sur och grinig blir man av att svälta sig också ;) För det är verkligen det som behövs... är man inte nikotinberonende finns det ju allt möjligt att bli beroende av... bara att vara på sin vakt!
Räknar
Funderar. Om och om igen. Vad vill jag? Ångesten över jobbet börjar bli alldeles för jobbig. Plugga? Vill jag det? Starta eget? Orkar jag det? Funkar det? Överlever man? Räknar på det...
2013
Har inte haft nån speciellt bra känsla av det året. Annars är ju 13 mitt turtal ;) Men den 7 januari fick T sitt varsel, och jag hoppas verkligen att det stannar där. Med "bara" ett varsel. Men med tanke på att Bollnäs, möjligheternas kommun, håller på att lägga ner helt så känns det ju sådär. Mina planer för året gick åt H. Men det är bara att hitta andra lösningar... Chefen förflyttar mig och läkarbesöket jag varit på kändes mest som en komedi. Sådär ja, skrivit av mig lite agrition, för nu!
Nytt år
Jaha, bloggar såhär på årets första dag. Bloggar mest för att jag har ångest, inte bakisångest, utan att nu har det gått ett år till utan några större förändringar på jobbfronten... Tragiskt när man inte klarar att göra något åt sitt liv! Jag bara skjuter allt framför mig, "glömmer bort" det hela. Men nu står jag här igen, med en situation jag inte kan lösa, eller vill heller, för den delen.
Nästa ångestdel är ju vikten, behöver en pt. Eller motivation. Behöver äta mindre, motionera mer, ha fler timmar på dygnet och mimimalt med sömn. Ja än är väll inte undrens tid förbi?
