Hopp
Skulle ha tränat spår. Men det är inte så lätt att få ihop allt... eller så är jag bekväm! Jag kan ju faktiskt ta Eddie i bärselen och lägga ett spår, och sen gå det med honom i selen igen... om det passar herrn! Det vet man aldrig, han har ju humör den där ;) Och jag tror jag hellre låter bli än misslyckas, det är min akilleshäl här i livet. Rädd för att misslyckas, men va gör det om 100 år egentligen då?
Jag har ju fortfarande nån förhoppning om att komma med på lägre spåret nästa helg! Skulle verkligen vilja bli uppflyttad till högre, så vi kan komma nån vart i utställningsringen också! Fast, ja, det är otroligt svårt med tanke på att jag avstår både platsliggningen och budföringen, men hoppet finns ju ;)
Det är ju just att misslyckas vi måste träna på kära storasyster. Det är tydligen inte så farligt som vi tror, dock mycket nyttigt!
=D
